Djurplågeri - Finns det nått värre?
Detta inlägg kommer inte handla om vad jag gjort under dagen, inte om vilken låt jag drogar just nu eller att vi ska till Düsseldorf på fredag.
Detta inlägg kommer inte att vara något som jag ba skriver för skojs skull.
Detta inlägg innehåller ett ämne som berör mig och många andra väldigt mycket.
Djurplågeri.
Texten jag kommer relatera till är en nyhetsartikel ifrån BLT.
Länk finns här: http://www.blt.se/nyheter/karlskrona/kaninen-sessan-strops-och-skandades(2359608).gm
För er som faktiskt inte orkar läsa så handlar det om kaninen Sessan.
En mjuk, go kanin som ströps och skändades, då päls och ett öra skars av och togs med av gärningsmannen/männen/kvinnan/kvinnorna.
Man vet ju inte vem det är.
Men frågan är...
Hur kan man göra något sådant mot ett så oskyldigt djur som en kanin?
Det är ren djurplågeri.
Även en annan kanin är nu under närmare spekulationer då den hittats död i närheten.
Men att göra nått så hemskt mot en kanin.
En kanin som levde ett lyckligt liv, blev älskad så som en kanin ska bli älskad.
Vart är ens vår värld på väg?
Inte verkar det vara mot det bättre,framtiden o all skit folk snackar om.
För om det händer djurplågeri, tsunamis, jordbävningar, kärnkraftverksexplosioner, mord, rån, slagsmål, hot... och allt annat som pågår just nu i världen så låter det inte som nån ljus framtid i mina ögon.
Det enda det är ljus för är teknologin.
Men inte naturens gång.
Låt oss återigen fokusera på djurplågeri.
Att man kan skada ett djur så mycket så att det avlider och sen ta med sig delar.
Kan det bli mer sick?
Kan det bli mer avskyvärt?
Och hur jävla ledsen måste inte den lilla pojken vara?
Tänk en lycklig 10 årig liten pojke som älskade sin kanin.
Levde för att mysa med den.
Att den sen bara försvinner från ens liv.
Men samtidigt finns kvar där så jävla tydligt.
Och det hemska är...
att inget går att ersätta den med...
En ny kanin kommer aldrig att bli samma sak som den kanin som han en gång hade. Kommer inte att se på han på samma sätt. Kommer inte kunna ersätta sorgen som kommit fram inom honom.
Jag tycker sjukt synd om den här pojken.
Han förtjänade inte att få uppleva något sånthär. Tänk vilket hemskt minne...ett minne han aldrig kommer glömma.. Ett minne som kommer sitta kvar.. och kan ni förstå hur hemskt det måste varit för honom att göra denna upptäckten som han gjorde?
Jag kan inte ens tänka mig den.
Kan inte föreställa mig hur det måste känts.
Man tror man kan göra det, man tror man kan förstå.
Men faktumet är att man inte kan det förrän man får känna på det själv. Och det är inte något man vill för något i världen. Man vill inte veta att ens djur plågats ihjäl av en förfärlig människa.
Jag förstår inte hur man ens kan plåga sitt eget djur som så himla många i världen gör..
Vissa till och med utan att vi vet om det.
Det är sjukt.
Det är hemskt.
Förfärligt.
Man har varken hjärta eller hjärna..
Vad har man egentligen?
Det kan man ju fundera själv lite på...
För nått måste det ju vara..man kan väl inte bara vara helt "normal"?
eller?
Detta inlägg kommer inte att vara något som jag ba skriver för skojs skull.
Detta inlägg innehåller ett ämne som berör mig och många andra väldigt mycket.
Djurplågeri.
Texten jag kommer relatera till är en nyhetsartikel ifrån BLT.
Länk finns här: http://www.blt.se/nyheter/karlskrona/kaninen-sessan-strops-och-skandades(2359608).gm
För er som faktiskt inte orkar läsa så handlar det om kaninen Sessan.
En mjuk, go kanin som ströps och skändades, då päls och ett öra skars av och togs med av gärningsmannen/männen/kvinnan/kvinnorna.
Man vet ju inte vem det är.
Men frågan är...
Hur kan man göra något sådant mot ett så oskyldigt djur som en kanin?
Det är ren djurplågeri.
Även en annan kanin är nu under närmare spekulationer då den hittats död i närheten.
Men att göra nått så hemskt mot en kanin.
En kanin som levde ett lyckligt liv, blev älskad så som en kanin ska bli älskad.
Vart är ens vår värld på väg?
Inte verkar det vara mot det bättre,framtiden o all skit folk snackar om.
För om det händer djurplågeri, tsunamis, jordbävningar, kärnkraftverksexplosioner, mord, rån, slagsmål, hot... och allt annat som pågår just nu i världen så låter det inte som nån ljus framtid i mina ögon.
Det enda det är ljus för är teknologin.
Men inte naturens gång.
Låt oss återigen fokusera på djurplågeri.
Att man kan skada ett djur så mycket så att det avlider och sen ta med sig delar.
Kan det bli mer sick?
Kan det bli mer avskyvärt?
Och hur jävla ledsen måste inte den lilla pojken vara?
Tänk en lycklig 10 årig liten pojke som älskade sin kanin.
Levde för att mysa med den.
Att den sen bara försvinner från ens liv.
Men samtidigt finns kvar där så jävla tydligt.
Och det hemska är...
att inget går att ersätta den med...
En ny kanin kommer aldrig att bli samma sak som den kanin som han en gång hade. Kommer inte att se på han på samma sätt. Kommer inte kunna ersätta sorgen som kommit fram inom honom.
Jag tycker sjukt synd om den här pojken.
Han förtjänade inte att få uppleva något sånthär. Tänk vilket hemskt minne...ett minne han aldrig kommer glömma.. Ett minne som kommer sitta kvar.. och kan ni förstå hur hemskt det måste varit för honom att göra denna upptäckten som han gjorde?
Jag kan inte ens tänka mig den.
Kan inte föreställa mig hur det måste känts.
Man tror man kan göra det, man tror man kan förstå.
Men faktumet är att man inte kan det förrän man får känna på det själv. Och det är inte något man vill för något i världen. Man vill inte veta att ens djur plågats ihjäl av en förfärlig människa.
Jag förstår inte hur man ens kan plåga sitt eget djur som så himla många i världen gör..
Vissa till och med utan att vi vet om det.
Det är sjukt.
Det är hemskt.
Förfärligt.
Man har varken hjärta eller hjärna..
Vad har man egentligen?
Det kan man ju fundera själv lite på...
För nått måste det ju vara..man kan väl inte bara vara helt "normal"?
eller?
Kommentarer
Trackback
